Ganska enkel middagsgäst

Jag tycker nog själv att man är relativt enkel som LCHF:ätande middagsgäst. Så länge det inte är pasta som serveras så kan man lösa det mesta med en klick smör eller ost.

Hos svärföräldrarna erbjöds grillad köttfärsbiff och en jättefin sallad med blandad sallad, tomater, gurka, lök och päron i. Lite olivolja och salt och peppar på det. Gott! Men maträtten blev för light för mig så jag gjorde ett kryddsmör med vitlök och lite färsk hackad persilja och då blev det perfekt och såklart ännu godare också.

Svärföräldrarna äter light och socker och mackor och industrimuffins, Kellogs All Bran och lättfil till frukost och svärfar kör lite Xenical på det och har diabetes typ 2...
Nä, LCHF fungerar inte för alla, för man måste vilja själv också:-)...

Skillnad på kaloribantning och LCHF

Jag måste göra ett inlägg om det här för det kommer så mycket frågor och synpunkter. Som t ex att jag är "duktig". Det är jättesnällt att säja så men med tanke på hur enkelt det är så känns det nästan pinsamt att höra att man är duktig, snart 1 år efter påbörjad LCHF-kostomläggning!
Eftersom jag även varit rökare så kan jag enkelt jämföra med det:

Om jag slutar röka, då är jag väldigt duktig de första dagarna och kanske månaderna. Sen säjer ingen att man är duktig 1 år senare. Varför? Jo, för att värsta fysiska suget efter nikotinet går över efter 3 dagar bara och sen är det vanor som måste förändras, vilket i sig kan vara jobbigt men ofta inte oöverstigligt. Det vet folk och alltså är man inte duktig så väldigt länge:-).
Om jag däremot bestämt mig för att jag inte ska sluta röka, utan att jag ska fortsätta röka men bara 2 ciggaretter om dagen, alltid. Vad händer då? Jo, varje dag kommer bli mer eller mindre en kamp. En kamp att bara röka de två ciggaretterna även fast jag blir sugen på fler och det finns fler bra tillfällen att röka än bara två... Om jag under en period, lång eller kort, lyckas hålla mig till att bara röka mina två tillåtna ciggaretter då är jag verkligen duktig! Duktig och karaktärsfast.

När man bantar på ett "vanligt sätt", genom kalorireduktion och tallriksmodell och viktväktare och viktklubbar, så utsätts man för det här med "2 ciggaretter om dagen" varje dag! Man får äta lite av allt, enligt en fastställd modell. Men vad säjer att du blir mätt på den modellen? Eller att du bara vill ha en liten bit av kakan som du valt att äta istället för att ta en sås till middagen? Det krävs ett ständigt funderande och ständiga avvägningar. Man går ner i vikt, men man jobbar emot kroppen, eftersom våra kroppar inte är gjorda för att vara hungriga (äta färre kalorier än vad kroppen vill äta). Förr eller senare orkar vi inte vara duktiga längre utan börjar äta oss mätta igen. Kanske då också successivt att äta oss mätta av fel saker, och det är nu det går riktigt fort! De tappade kilona kommer tillbaka snabbt som sjutton, eftersom kroppen glatt börjar lagra eftersom den anser att du tidigare utsatt den för svält...
Om man istället jobbar med kroppen och äter för ett ständigt stabilt blodsocker så blir effekten precis samma som för den som slutat röka helt. Man blir inte sugen! På riktigt! Man låter inte bli för att man är duktig, utanför att ens hjärna inte triggas att gå igång på socker/snabba kolhydrater.
Kampen och "karaktären" är inget problem längre, eftersom suget är helt borta.

Vilken nivå man sedan lägger sin framtida kost på varierar från person till person. Några kanske aldrig mer kan ta en efterrätt utan att hamna i ett jobbigt sockersug, de allra flesta kommer att kunna göra undantag vid sällsynta tillfällen utan att falla tillbaka i gamla mönster.

Det är en otrolig skillnad på att tacka nej till socker/kolhydrater eller en större portion om man är sugen, mot att göra det när man inte alls är sugen!

Om ni vill äta på restaurang i Kivik

Om ni ska gå på restaurang i Kivik någon gång, LCHF eller inte, så rekommenderar jag varmt Eva på torget.
Mysigt och gemytligt och med ett litet vinotek så man har möjlighet att prova olika viner om man vill. Annars finns också en fin vinlista.
Maten enkel och vällagad. Och flexibel och bra service. Ingen som såg ut som ett frågetecken när jag tog bort pommes fritsen och min man tog en pastarätt utan pasta:-).
I stället ordnade de en god sallad med oliver till maten och vi blev mycket mätta och belåtna!
Entrecote med ungsbakad vitlök, ugnsbakade tomater, en fräsch sallad och en fin bearnaisesås... Och vi delade på en fantastisk efterrätt också, en vaniljpannacotta med hallon och blåbär. Jäääättegod!!

Besvär vid kostombyte?

Om man övergår från en diet med förhållandevis mycket socker och kolhydrater så kan det hända att man känner av lite "övergångsbesvär".
Det kan vara humörsvängningar, magproblem, huvudvärk, att man känner sig trögtänkt, lite yrsel.
Varför? Jo, för att kroppen måste ställa om sig till sitt nya drivmedel, fett, istället för sitt gamla drivmedel, socker/kolhydrater.
Själv kände jag av i början att mina ben kändes lite klena, och att jag kände mig lite mer trögtänkt. Dock inga jättestora besvär och de gick över ganska fort
Och jag tänkte hela tiden, vad är alternativet?
Att äta en stor portion pasta eller ta en chokladkaka eller vad??! Det kändes inte som någon bra lösning så jag väntade och fortsatte äta god mat och efter ca 10 dagar kändes det bättre och jag kände mig sedan helt "normal" igen:-)
Tränar ju också på den här kosten och hade kunnat svära på innan att jag inte skulle kunnat springa mina 6 km utan pasta, men det kan jag ju...:-)
Känner man att besvären är superjobbiga är inte lösningen att återgå till kolhydratfrosseri, utan lösningen kan vara att trappa ner mer gradvis. Att kanske äta lite Quinoa till maten, mer grönsaker och bär och kanske lite bulgur. Undvik mjölmat som pasta och bröd!

Något som jag förresten märkt av sedan jag började med LCHF är att jag nästan aldrig har huvudvärk längre! Det hade jag förut, inte jätteofta men mycket, mycket oftare än nu, skönt att slippa!

Upplevde ni besvär vid kostombytet och i sådana fall vad och hur mycket?
Vore intressant att veta, och bra som information till de som nyss börjat testa lågkolhydratkost!

Hälsningar från den vackra Sandhammaren!

Snabbmat på vandrarhemmet

Igår lagade vi middag här på vandrarhemmet och idag har vi bokat bord på en restaurang här i Kivik som ser jättemysig ut.
Vi ville ha något som var gott och gick fort och inte krävde massa kryddor, då vi ju endast har salt och peppar med oss.
Det blev:
Oxfilé med champinjonsås och smörstekta salladsärter.
Samtidigt vid den andra spisen på vandrarhemmet så kokade en familj spaghetti. Med ketchup och en grönsallad. Igår var definitivt inte en dag när jag saknade pastan, jag var mycket mer nöjd med våran middag:-)!!
Hittade dessutom lite färsk timjan ute i trädgården utanför som förgyllde maträtten ytterligare.
Något man kan konstatera är att om man har bra råvaror, smör och grädde, så behövs inte mycket kryddor för att ändå kunna få det riktigt gott!

LCHF här också!

I morse i köket på vårt vandrarhem här i Kivik ser jag hur ett par plockar fram grädde och ägg ur kylen vid frukosttid. Ana LCHF...:-)
Jag frågade om de åt LCHF och det hade de gjort sedan april -2009. Båda var lyriska, hade tappat ca 15kg/7 kg i vikt och mådde såååå bra. Eller som mannen sammanfattade det: "Äntligen kan man äta god mat utan dåligt samvete!".

En plocktallrik till middag är aldrig fel. God krämig brieost, en gigantisk avokado, olika sorters korv, en skånsk "parmaskinka" och lite fetaoströra. Som sagt, helt utan dåligt samvete:-)!
I morgon blir det hotellfrukost här och de har den goda smaken att servera brie-ost till frukost, perfekt...

Vikten av att ha ett mål!

När jag tagit mig igenom min första LCHF-vecka och upptäckt att jag inte gått upp utan ned i vikt trots grädde och smör, så satte jag upp ett första mål.
Jag har en gammal jeanskjol som jag ville komma i igen. Hur många kilo det skulle handla om hade jag ingen aning om, det jag visste var att jag ungefär 8 år tidigare haft denna kjol, och att jag då kände mig okej i kroppen och på de bilder där jag hade kjolen.
Kjolen är i jeanstyg, helt utan stretch och därför inte helt lätt att få på sig om det är fel storlek...
Första gången jag testade fick jag upp den på halva låren! En hemsk upplevelse men så var det...
Sen testade jag kjolen ungefär var 3:dje vecka för att se hur det gick.
Lycka var det när jag en dag fick upp den till midjan! Och riktigt stor lycka någon månad senare när jag kunde knäppa kjolen!
Att komma i den utan att det valkade sig för mycket "kostade" ungefär 12 kg.

Nu ser den ut så här. En slapp jeanskjol som inte är märkvärdig men som ändå har ett symbolvärde för mig. Känns kanonbra!