tisdag 2 mars 2010

Det absolut svåraste med att äta LCHF...

Jag tycker egentligen att det enda som är jobbigt är att man måste försvara sig hela tiden!
Och att man måste förklara att man inte vill ha en kaka/tårta. När folk säjer "du måste ju göra undantag ibland".
Nej, det måste jag inte. Och om jag gör det så är det ett beslut som jag fattar själv och jag bestämmer när.

Ingen skulle be en vegetarian göra undantag och ta en biff för att vara snäll mot den som gjort biffen.
Ingen skulle be en nykter alkoholist ta ett glas bara för att vara trevlig.
Ingen skulle be mig som f.d rökare att ta en cigarett för att vara social med någon annan.

Det som inte är det minsta jobbigt för mig är maten jag äter. God och varierad kost som gör mig lagom mätt och aldrig däst och seg.
Kanske är den delen jobbig för andra?
Att "gå på diet" ska ju innebära stora uppoffringar och hunger och att kämpa med "sin karaktär".
För mig är det inte så.
Men det kan bli så igen, om jag börjar äta på samma sätt som jag gjorde förut.

Så snälla, be mig inte om att göra det...

4 kommentarer:

  1. Huvudet på spiken, precis så är det! Jag misstänker att de inte riktigt tror på att vi kan må så bra av den här maten och att vi inte saknar allt det andra. Tror att det delvis är därför det provocerar.

    SvaraRadera
  2. Väldigt bra inlägg! Jag känner igen mig så väl. Jag känner att man ständigt måste försvara dels LCHF i sig, och dels att man faktiskt inte VILL göra undantag om man inte själv vill. Att man faktiskt vill gå ned i vikt, bli hälosammare, vara piggare & må bättre - och att man uppnår det genom LCHF-kost.

    Förr har jag fallit dit för att andra har sagt "klart du skall ta en kaka" eller för att jag varit för feg för att erkänna att jag faktiskt helst hoppar över potatisen. Men har insett nu att det är ju helt idiotiskt att man skall äta saker man inte ens vill äta, bara pga andra!

    SvaraRadera
  3. "Skönt" att ni känner igen er:-)!

    Jag håller med, jag blir också bättre och bättre på att säja nej. I början tyckte jag att det var jobbigare och ärligt talat (tyvärr!!!) så är det lättare att äta kakan än att svara på frågor om varför man inte vill äta den...

    Tror också att man inte riktigt tror på det kan var sååå bra, precis som du säjer "Nilla".
    Jag trodde ju knappt på det själv. Att JAG (som tidigare ätit godis 2-3 dagar i veckan) inte skulle äta godis på ett halvår och inte sakna det alls, det hade jag knappt trott på själv:-)...

    SvaraRadera
  4. Här är en till som känner igen sig :)
    Det har faktiskt blivit lättare att säga ifrån nu när jag inte mår bra av gluten. Det har folk mer förståelse för, så det blir mindre tjat.

    SvaraRadera