torsdag 4 februari 2010

Det allra viktigaste

Om man ska kunna hålla fast vid en diet/livsstil, oavsett vad man väljer för metod, så finns det något som jag tror är fundamentalt viktigt:

Man får inte vara hungrig!

Man kan stå ut med det en kortare tid. Och lyckas ta sig igenom en sopp-kur eller någon svältkur med få kalorier eller genom att begränsa portionerna generellt.
Men hur länge fungerar det här?
En fd kollega berättade idag om en kollega till henne som gått ner över 70 kg med hjälp av "pulver", och som fortfarande (efter mer än två år!) har dessa pulver som en del av sin livsstil. Och det fungerar ju för honom, helt uppenbart!
Men många har andra och tråkigare erfarenheter. Att man tar sig igenom någon slags diet där man hela tiden kämpar emot sötsug och tanken på en calzone, som sen ska bli "belöningen" när man gått ner de kilon som man vill bli av med.
Att man sedan återgår till det man vet och har som vana, dvs sin gamla livsstil före dieten. Samma livsstil som fick en att gå upp kilona ska nu, kanske genom mindre portioner, kunna få en att hålla vikten.
Fungerar mycket dåligt... Men man kan lura sig själv en stund för viktökningen går sakta, sakta. Till en början är man inte medveten om den. Tror att det går bra. Men sen vet man att det inte gjort det, och det är då man slutar väga sig. Alltid lurar man nån. Fast egentligen bara sig själv.

Att hantera en livsstil där man ständigt (trots tillgång till all mat och annat gott man kan önska sig) ska vara hungrig känns därför helt uteslutet för mig!
"Mätt och belåten" vill jag vara! Och det är jag nu och det känns bra!

1 kommentar:

  1. Samma här, mätt och belåten :) tänkvärda ord du skriver idag och där till helt i linje med hur jag tänker. Helt klart en livsstil och inget annat!!
    kram ylva

    SvaraRadera