Powered By Blogger

onsdag 17 februari 2010

Djurens mat och våran mat

Lite funderingar/tankar efter att ha läst lite på Fredrik Pauluns blogg om djurmat, och vad våra husdjur ska äta/inte ska äta.


Så här säjer han om hundmat:


"Alla hundar, oavsett om det är en Chihuahua på 1,5 kilo eller en S:t Bernadshund på 100 kilo, härstammar från vargen. Därför ska de äta mat som i mångt och mycket liknar vargens, med mycket kött och gärna inälvs- och blodmat. Även en viss mängd grönsaker får maten gärna innehålla eftersom vargen äter magsäcksinnehållet på sitt bytesdjur. Det ger en extremt hög halt protein, ganska mycket fett och minimalt med kolhydrater. Frångår man denna kosthållning och ger bullar, bröd, pasta, ris och för att inte tala om socker får de plötsligt stora mängder kolhydrater som hundar har mycket svårt att omsätta. De ombildas snabbt till fett och ett säkert sätt att göra sin hund fet är att göda den med kolhydrater. Vidare ökar risken för att hunden ska få samma sjukdomar som vi får av för mycket kolhydrater, dvs cancer, diabetes och hjärt-/kärlsjukdomar. Att ge hunden frukt, bär och tillagade grönsaker är inte fel i måttliga mängder eftersom de kan ge antioxidanter som är bra även för djuret. För mycket ger dock alltför stora mängder kostfiber som hundens mag-/tarmkanal inte kan hantera vilket ger dem dålig mage. Eftersom bär hör till de bästa antioxidantkällorna brukar jag smyga ner några stycken i maten hos min egen hund."


Okej, det låter vettigt. Hunden ska äta som sin vilda släktning vargen alltid har gjort och inte den anpassade spannmålsrika mat som kommit på senare tid.


Katten då? Jag som är kattägare är ju väldigt mån om att de får en bra och rätt sammansatt kost:


"Katten härstammar från små vilda kattdjur som valde livet i människans närhet snarare än i det vilda. Den ursprungliga katten är renodlad köttätare, precis som hunden och ska därför ha en kost baserad på rött kött, fågel eller möjligen lite mager fisk. För mycket av det sistnämnda kan ge katten för mycket omega-3-fettsyror vilket du kan läsa mer om nedan. Att ge katten den klassiska tallriken med mjölk eller grädde är således inte heller att rekommendera då det ger för katten artfrämmande proteiner. Säkert kan det öka risken för intolerans mot just mjölk"


Låter också vettigt. Det här är ett vilt kattdjur som är köttätare. Men för mycket Omega 3 av mager fisk?


Jag läser vidare om vad som inte är bra mat för djur:


" Även spannmål som vete, havre, korn, råg, ris, majs etc är onaturligt för de flesta djur. En del gnagare kan få en del av sitt energiintag i form av dessa produkter, men då i form av det foder som är avsett för dem. En köttätare ska helst inte ha några spannmålsprodukter alls, och jag ger inte min hund torrfoder med tillsatt spannmål. Självklart ska socker tillhöra de extrema ovanligheterna för alla husdjur. Dels för att det är helt befriat från näringsämnen, och dels för att det ger en hög glykemisk belastning. Kolhydrater, särskilt socker och andra typer med högt GI, ökar risken för att proteiner i djurets kropp glykeras. Det innebär att glukoset i blodbanan inte kan tas upp till cellerna i den takt som det höjer blodsockret. Konsekvensen är att det binder till olika protein som brosk, bindväv, hormonreceptorer, antioxidanter etc. Dettta leder till för tidigt åldrande hos djuret och är en av de viktiga orsakerna till att verkligen ge rätt föda till djuret. Få arter (förutom människan) mår dessutom bra av baljväxter som bönor, ärtor och linser. Dessa har extremt högt fiberinnehåll och innehåller mängder av ämnen som retar tarmen hos djuret. En hund har därför ofta en naturlig motvilja att äta dem, men en hungrig jycke glömmer lätt sina instinkter."



Nu börjar jag få lite frågor. Jag vet att vi inte är varken hund eller katt utan människor. Men det jag undrar är varför inte vi (till skillnad från djuren) ska äta såsom vi ätit historiskt? Dvs kött, grönsaker och animaliskt fett? Varför är vi så speciella att vi plötsligt, trots att vår art funnits i över 100.000 år (Homo Sapiens), börja äta mat som är processad på olika sätt för att bli light och där det tillsatts mängder av konserveringsmedel för att vi ska tycka att det ser gott ut?


Det avslutande som Fredrik skriver om djur och fett:


"En annan viktig faktor för djurets hälsa är fettkvaliteten. Vi vet mycket väl vad som gäller för människan och att vi mår bra av mycket enkelomättade fetter och mycket fleromättade omega-3-fetter. Mättat fett bör vi dock vara försiktiga med och många för över dessa vanor även på djuret. Sanningen är dock att t ex en hund ska följa precis motsatta kostråd. Den ska ha sitt fett från animaliska källor och då gärna en relativt stor andel mättade fetter. Fet fisk råder det delade meningar om. .."



Här fick jag ännu fler frågor... En hund ska äta animaliskt fett och det är inga problem för den. (Såklart, eftersom vargen inte åt t ex olivolja). Men vi människor ska äta margarin och oljor och vara rädda för mättat fett?

Ca 70% av det som vi idag stoppar i oss är från livsmedel som är "nya" för oss som art. Varför skulle våra kroppar plötsligt ha behov av allt detta nya, och må dåligt av det vi egentligen är gjorda att äta?

När vi från början föredrog fet och energirik mat (ingen som skärde bort fettränder på köttet:-)
Vi har blivit en mer stillasittande art, det är sant. Men betyder det att det är "minicremefraiche" som är lösningen? Eller en baguette till lunch? Eller lightläsk?
Vår livsstil må ha förändrats men våra kroppar och dess funktion har inte förändrats i den grad att vi behöver föda som avviker med 70% av det som vi från början åt.

Precis som husdjuren ska få i sig de ämnen som deras vilda förfäder mådde bra av, så bör vi människor få i oss samma ämnen, som våra förfäder åt och mådde bra av. Och som inte ger det vi kallar "välfärdssjukdomar".
Kött, bär, animaliska fetter, grönsaker...
Frukt då?
Ja, visst åt vi frukt förr! Det som fanns i vår närhet och när det var säsong. Inte hela världens frukter som finns på ICA året runt.


Den här filmen om stenålderskost säjer egentligen det mesta av det jag funderat på ovan.

(Stenålderskosten är en magrare kost än LCHF som dessutom är restrektiv med mejeriprodukter.)





2 kommentarer:

  1. Jag tror också att vi är mer lika våra vänner "rovdjuren" är gräsätare och möss. Man undrar hur Paulún får ihop ekvationen med kostråden till människor när han uppenbarligen har fattat vad som gäller för våra köttätande husdjur.
    Vilken fantastiskt vacker kisse förresten! Raskatt eller? Ser ut som en Ocicat eller Bengal kanske... Hursom helst är han riktigt snygg!

    SvaraRadera
  2. Tack, han är bengal och tycker själv också att han är väldigt snygg:-)

    Ja, jag undrar också hur bönor plötsligt blir så viktigt för oss människor...:-)

    SvaraRadera