Powered By Blogger

fredag 6 augusti 2010

Vikten av att ha ett mål!

När jag tagit mig igenom min första LCHF-vecka och upptäckt att jag inte gått upp utan ned i vikt trots grädde och smör, så satte jag upp ett första mål.
Jag har en gammal jeanskjol som jag ville komma i igen. Hur många kilo det skulle handla om hade jag ingen aning om, det jag visste var att jag ungefär 8 år tidigare haft denna kjol, och att jag då kände mig okej i kroppen och på de bilder där jag hade kjolen.
Kjolen är i jeanstyg, helt utan stretch och därför inte helt lätt att få på sig om det är fel storlek...
Första gången jag testade fick jag upp den på halva låren! En hemsk upplevelse men så var det...
Sen testade jag kjolen ungefär var 3:dje vecka för att se hur det gick.
Lycka var det när jag en dag fick upp den till midjan! Och riktigt stor lycka någon månad senare när jag kunde knäppa kjolen!
Att komma i den utan att det valkade sig för mycket "kostade" ungefär 12 kg.

Nu ser den ut så här. En slapp jeanskjol som inte är märkvärdig men som ändå har ett symbolvärde för mig. Känns kanonbra!

4 kommentarer:

  1. Grattis!! Jättekul! /Kram Ewa

    SvaraRadera
  2. Gissa om jag känner igen mig! Precis som du har jag en jeanskjol som jag år från år plockar fram för att kolla passformen. Årets LCHF har givit lyckat resultat.

    SvaraRadera
  3. Tack Ewa!

    Och Anonym, jeanskjolar/jeans är superbra, bättre än vågen nästan för man märker väldigt tydligt vad som händer, och utan stretch finns inget som förlåter:-)

    SvaraRadera
  4. Kjolen är nog bättre än vågen. Jag har också en kjol som jag köpte i höstas när jag hållit på med LCHF ett tag och gått ner ca 14 kg och mina andra kjolar blivit för stora. Tyvärr har vågen inte gått ner mer än 3-4 kg till efter det, men konstigt nog så är kjolen ändå alldeles för stor... Det måste ske någon typ av omfördelning i kroppen (till muskler? eller något) för smalare har jag blivit, trots att det bara är några få kg på vågen.
    /Lisan

    SvaraRadera