söndag 26 september 2010

Lite socker, spelar roll....?!

Jag har varit ett godisfreak. En sådan person som suttit på kvällarna och tänkt "ska jag eller ska jag inte...?" Gå till affären och handla "bara några bitar" smågodis. Oftast gick jag inte utan var duktig. Kanske åt en frukt istället... Men kampen var skitjobbig! För varje gång jag handlade godis var ju ett misslyckande mot karaktären.
Viss mat triggade sötsuget helt enormt. De tydligaste var pizza och färsk pasta. Det fanns inte att ens äta den maten om jag inte visste att jag kunde få något sött efteråt!
Självmedicinering kan man också kalla det. Ett behov av att justera i belöningssystemet och få upp blodsockret på en bra nivå igen.
Nu känner jag aldrig så här längre. Nästan.
Igår var jag bortbjuden på middag och fick en liten efterrätt med blåbär, grädde och glass. Helt okej, jag äter ju det hemma ibland, lite mer glass här bara... Dock inte med socker i grädden, vilket jag nu fick! Vid första tuggan tänkte jag "socker, inte bra..." och frågade om det var socker i och fick till svar "lite".
Det var ändå jättesött och först tänkte jag sluta äta, men sen tänkte jag (efter några glas vin kan tilläggas...), "äh, lite socker..." och sen åt jag upp all grädden, blåbären och nästan all glass. När vi gick hem två timmar senare var det enda jag ville var att gå förbi 7-eleven och köpa godis! Samma sak kände jag idag också. Inte kul!

En del som får jobbiga omställningsbesvär när de går över till LCHF tolkar det som att kolhydraterna ändå är helt nödvändiga.
I sådana fall är nikotin nyttigt för mig (där mår man dåligt när man slutar röka, tro mig jag har slutat efter 15 års rökning för 8 år sedan!) och heroin är nyttigt för narkomanen på avgiftning som mår jättedåligt och alkohol är jättenyttigt för alkoholisten som sitter och darrar när alkoholen går ur kroppen. Socker är inte bra för mig! En del är inte alls lika socker-känsliga, man får hitta sin egen nivå.

Gör den här bilden ovan något för dig?
För mig har den inte gjort det på ett år nästan, men idag känner jag mig fortfarande godissugen när jag ser den.... Läskigt!

4 kommentarer:

  1. Oh jag känner så igen mig. Det behöver inte vara socker som triggar igång det för mig. Potatismos t.ex och något vilt dyker upp i blicken. Hemskt, trodde att jag kanske kommit ifrån det efter att jag har ätit kolhydratsnålt i 2 år. Men icke, det är inte långt borta.
    Dunet

    SvaraRadera
  2. Hej! Ska börja med LCHF i morgon. Fick tips om din sida o tänkte bara höra med dej om det är ok att jag länkar dej på min blogg?
    Mvh
    Dandelion

    SvaraRadera
  3. Som sagt ovan, det behöver definitivt INTE ens vara socker, det räcker med grädde, osockrad, eller turkyoghurt, eller ett äpple, eller potatis... så får man kryp i kroppen och nåt vilt i blicken! Gräslig känsla!

    SvaraRadera
  4. Nej, det behöver INTE vara socker... Hualigen vad jobbigt!
    Kan bara säja för egen del att jag aldrig upplevde att jag var så sockerberoende när jag levde "mitt i det" som jag känner nu efteråt...

    Lycka till Dandelion, du får såklart länka:-)!

    SvaraRadera