torsdag 8 juli 2010

Familj och vänner och ändrade kostvanor

Ni som äter LCHF, hur upplever ni omgivningens reaktioner?
Har ni med er familj och vänner? Har ni fått andra att ändra sina matvanor eller skakar dom bara på huvudet:-)?
Vilka reaktioner möter ni? Postitivt? Negativt?
Vore jätteintressant att höra!

För mig är det blandat. Min uppfattning är att fettskräcken är ganska utbredd i omgivningen och man kan inte förklara varför "äta lite av allt" är bra, men det känns ofta tryggt att hålla fast vid den uppfattningen, fungerande eller inte...
Många frågar när man ska "sluta". En normal fråga. Man brukar ju "sluta" med dieter. Jag hade tänkt "sluta" också under de första 2 månaderna.
Nu tänker jag inte sluta längre:-)!

Ha en härlig dag!

11 kommentarer:

  1. Supertrevlig blogg denna blir till att följa hittade en hel del recepts som verkade smaskens :)

    SvaraRadera
  2. Jodå vi har fått höra allt från att det är farligt till att "det där kan man inte gå ner i vikt på". Nu har vi fuskat rejält ett tag och druckit lite juicedrinkar, nötter och choklad i för stor mängd så det har inte gått så bra med viktminskningen. Men direkt efter att jag käkade pasta så började magen att protestera ganska högljutt. Nej jag vill inte äta mer mjöl det får vara stopp för det nu. Jag tar en semester brejk med lchf så kommer jag igen efter semestern. Tack för all peppning :)/Therese

    SvaraRadera
  3. Jag kör inte med LCHF, utan ganska mycket motsatsen :) Jag tror på BRA kolhydrater.. för kolhydrater är vad hjärnan törstar efter, och egentligen det som driver musklerna också.

    Visst kan vi använda protein som bränsle, men det är ineffektivt. Däremot tror jag det är enormt viktigt att man äter rätt typ av kolhydrater. Mjöl, gryn och pasta är ju kasst, och inget som är naturligt för människan.

    En kost på primärt grönsaker, frukt, nötter och groddade saker tror jag på. Människan behöver liv för att leva.

    SvaraRadera
  4. Therese: Tack! Och Lycka till framöver, försök se till att "brejket" inte blir för långt, jag vet hur det är:-)

    Tony: Intressant. Men hjärnan vill ha glukos, vilket levern kan omvandla fett och proteiner till.
    Fett som bränsle fungerar också utmärkt att träna på, även om jag själv kan erkänna att jag blev förvånad när jag upptäckte det:-)
    Mitt mål med min kost är:
    -Äta god mat
    -Slippa väga, räkna och mäta det jag äter
    -Må bra fysiskt och psykiskt av min mat och aldrig känna sötsug

    Jag är absolut inte så strikt som många andra som äter LCHF men anser ändå att jag äter LCHF. Eftersom L:et står för Low, och jag äter inte mycket kolhydrater.
    Jag äter grönsaker med mycket vitaminer, fibrer och antioxidanter. Jag äter nötter, linfrön, pumpakärnor. Jag äter egenodlad sallad och spenat.
    Jag är inte längre rädd för smör och grädde för jag vet att jag blir mätt av det och inte tjock.
    Jag är nöjd:-)!
    Tack för ditt inlägg, det finns många olika vägar att gå och alla måste hitta SIN väg.

    SvaraRadera
  5. Hej
    Jag la upp din blogg som en av mina favoritbloggar på http://metrobloggen.se/LivUtanSocker hoppas det är ok för dig :)

    SvaraRadera
  6. Du har så bra, inspirerande blogg! :-)

    Reaktioner ... ja. Förra året möttes jag av spridda skurar. En del blev nyfikna och hakade på själva. Andra slog ifrån sig allt vad lchf hette och nästan skrek ut "vill du klogga igen dina kärl och få hjärtinfarkt!" Svärmor och min mamma trugade med fikabröd och jag tackade nej. Nu säger jag inget i hur jag äter. Frågar någon berättar jag men inte annars. Helst skulle jag vilja få min grymt envisa mamma att testa då hon äter Levaxin mot sköldkörteln och har ont av sin fibromyalgi. Men min mamma är envis som jag skrev. Fruktansvärt envis för lchf kommer minsann aaaaaaaldrig funka på henne. Synd, för de äter fel. Jag ska iaf försöka få dem sluta köpa hem Becel-skiten.

    Maken äter lchf och det är mest han som går ner och får snygg kropp :-) Mitt sitter berget på magen men det ska formas om. Någon gång. Under tiden får jag nöja mig med att äta gott, vara mätt, slippa sötsug och bara må bra.

    /Heléne

    SvaraRadera
  7. Livutansocker: Tack, vad gulligt av dig:-)!

    Heléne: Tack du också! Roligt att höra!
    Ja, jag känner igen det du säjer! Folk har mycket åsikter i frågan, så mycket är klart!
    Men det hade jag själv också för ett par år sedan när GI kom. INTE äta potatis?!!? Va!?!? Kan inte vara bra!
    Det är en mognadsfråga och det tar olika tid för olika människor tror jag. Man märker rätt fort vilka man kan diskutera med och vilka man måste lägga ner direkt och kanske återkomma om ett år eller så:-)...
    Såklart kommer viktminskning komma för dig också, du får pröva dig fram lite vad som passar dig, hur mycket/lite kolhydrater, hur små/stora portioner osv. Och som sagt, du lider ju inte under tiden:-)

    //Veronica

    SvaraRadera
  8. Fettskräcken är vida utsträckt i min krets också, men jag har lyckats "vända" många ändå genom att vara påläst och kunna motargumentera när de kommer med sina kommentarer. Många fattar ju inte hur man kan gå ner med den här metoden men jag bevisar ju för dom att det går då jag minskar i vikt hela tiden! Jag mår bra, min mage mår bra, jag är piggare och orkar mer, bara det borde bara bevis nog.

    Folk undrar också hur länge jag ska hålla på, men då säger jag att detta är för resten av livet, det här är ingen diet, det är en livsstil. Jag kommer fortsätta med lchf för alltid! Visst kommer jag äta nån portion pasta nån gång i mitt liv, eller chips (som jag älskar) men det kommer inte att bli ett bestående inslag i mitt liv som det va innan. Och inte lika mycket. Det är väl det som är det viktiga!=)

    Jag mår så BRA med lchf i mitt liv!!=)

    Mvh Åsa-Maria

    SvaraRadera
  9. Roligt att höra Åsa-Maria, jag känner precis samma sak:-)!

    SvaraRadera
  10. Mycket trevlig blogg!!

    Jag har mött olika attityder, tanterna på jobbet tycker jag är galen och kommer dö en för tidig död, dom stänger öronen stenhårt när jag försöker säga något ;). Skiter dock i detta, inte mitt problem.

    Annars i min vänkrets är folk mest nyfikna och inte dömande alls, kan också bero på att dom känner mig och vet att det inte är någon idé att försöka omvända mig ;).

    Den som fått mest reaktioner dock är min karl som styrketränar frekvent. Han har fått en otrolig muskeltillväxt sedan han började med LCHF och får mycket frågor om vad han gjort och vad han "tar". När han berättar får han blandade reaktioner men faktiskt mest positiva, flera gymnördar ;) har följt hans exempel.

    Efter att ha testat typ allt som finns för att gå ner i vikt är jag bara lycklig över att må så BRA!! och gå ner på köpet lixom :))

    PS kunde inte posta med namn och e-post, den påstår att jag har ogiltiga tecken?? Men jag heter Sofia kallas Fia och behöver inte alls vara anonym :))

    SvaraRadera
  11. Känner igen det där! Folk (i ärlighetens namn har det bara varit en person hittills) som frågar hur länge jag ska hålla på och äta som jag gör.

    Det är lite småjobbigt att försöka prata med dem som hävdar att man kan äta allt men inte alltid. Tycker inte om uttrycket "man" i den här meningen. Känns väldigt ignorant att tro att alla verkligen kan äta allt men inte alltid. Majoriteten av de val vi gör sker omedvetet och har man problem med sug måste man äta för att förebygga dessa sug, dvs skära ner på kolhydraterna och äta mer fett som gör mig mätt och lugn :)

    Annars är t.ex. familjen väldigt förstående och min mamma brukar ha mörk choklad hemma när jag kommer på besök. Det händer också att vänner och familj bakar och lagar LCHF-vänligt för min skull. Det värmer massor! :)

    SvaraRadera